De orden har jag fått höra många gånger. Över 10 år har gått och jag har fortfarande inte ändrat mig. 

 

Beslutet var ett enkelt val, kände redan då att jag ville leva mitt eget liv, ett liv i frihet, det vill säga, fri från massa förpliktelser och måsten. 

 

Nu undrar du givetvis vad jag pratar om, så vida du inte redan räknat ut det? 

 

Jo, jag pratar om barn. 

 

Jag har verkligen svårt att se mig själv som en morsa, även om jag säkert skulle bli en bra sådan. Men jag vet att ett barn absolut inte skulle göra mig till en lyckligare människa. 

 

För kan du som har barn ärligt säga att du blivit gladare av att inte kunna göra precis som du vill, när du vill? 

 

Känner du dig verkligen riktigt lycklig när du för det mesta måste sätta dina egna behov åt sidan? 

 

Är det verkligen så roligt att behöva stanna hemma från jobbet för att ditt barn är sjuk? Behöva städa efter den? Skjutsa hit och dit? Föräldramöten med mer? Sist men inte minst, det där eviga tjatet om allt och inget, dag in och dag ut?

 

Förklara gärna, för vart jag än läser, så ser jag folk som klagar om sina barn. Så min fråga till dig är, vad är tjusningen med att skaffa barn?